Hur kan man i ena stunden sakna någon så mycket att man nästan går sönder för att i nästa stund vara så otroligt lättad över att du inte är här? Hur kan jag gå och lägga mig på nätterna och tycka det är skönt att sova ensam när jag morgonen efter får svälja gråten i helsen för att du inte ligger där bredvid? Jag vet inte hur man kan känna sån kärlek, saknad och hat till en och samma person som jag gör för dig. Det är som en stor sörja alltihopa och jag vet inte vad jag ska göra. Man brukar ju säga att man ska gå på sin magkänsla. Men vad gör man om ens magkänsla inte säger en sak utan 145346656....