Tomhet

Känner mig för det mesta bara tom, som att alla mina känslor försvann de ögonblicket du sa de där. Att tänka på dig är inte längre smärtsamt. Kanske är tomhet en känsla? Kanske är det så man känner när man sårat den man älskat mest. Tomhet.

Kärlek

Jag låter mig ofta drömma tillbaka till hur det var när du var min. När du höll om mig och sa att jag bara var din och att du aldrig skulle lämna mig. När du viskade vackra saker i mitt öra när jag sov och trodde att jag inte hörde. När jag väcktes på morgonen med det vackraste leendet på jorden. När jag låg på dit bröst och lyssnade till ljudet av ditt hjärta, de hjärta du sa alltid var mitt. De gör ont att veta att de hjärtat snart kommer tillhöra någon annan. De plågar mig att du inte längre älskar mig. De dödar mig att du aldrig mer kommer vara min. Att jag aldrig mer kommer vara din.

What´s your style?


Turbanen

pic: monki.com

 

Denna fina turban stod jag och fingrade på inne på Monki igår men de blev inget köp. Nu ångrar jag mig lite, turban är ju hur snyggt som helst! Så idag efter skolan så blir det nog turbanjakt om kroppen tillåter (har dragit på mig en riktig förkylning). Själv tycker jag att turbanen funkar till (nästan) allt, men hur skulle ni styla den?


Godbye my almost lover

Famn i famn upptäckte vi vad kärlek betyder. Att en person med kyssar, värme och vackra meningar som redskap kunde bidra till att man aldrig ville sluta sina ögon. Inte av rädslan för att han inte skulle finnas där när man vaknade, utan för att verkligheten var vackrare än alla de vackraste drömmar.

Han var den som sa ”jag älskar dig” i stället för godmorgon och han var den som sa ”jag älskar dig” i stället för godnatt. Tillsammans skrev vi kärlekshistoria. Ord bands ihop av värme och varje mening avslutades med kyssar. Han var mycket mer än mina vikta kanter i min dagbok.

Jag hade lovat mig själv att aldrig ge mitt allt till någon, för då skulle jag inte ha någonting kvar om han försvann. Men tiden och hans kärlek lyfte varsamt upp mig i hans famn. Inte ens en tå lät jag snudda i marken.

Hade han släppt taget hade jag fallit hårt. Det gjorde han, han släppte taget, men han lät mig inte falla. Han la mig varsamt ned med orden: ”jag älskar dig fortfarande, bara inte på samma sätt som förut”. Och där låg jag och såg honom gå utan att någonsin vända sig om igen.

Det vackra sa farväl och jag försvann. Jag minns hur jag önskade att mina tårar skulle få honom att simma tillbaka och att min längtan skulle kunna gå att dela med honom.

Av: Victoria Törnegren, läs resten här


Gabriellasandstrom.blogg.se

Du har hittat till Gabriellasandstrom.blogg.se en blogg fylld av mode, stil och inspiration men också kärlek, smärta och andra vardagsbekymmer som kan tänkas drabba en blond, blåögd 17-årig flicka. Vill du komma i kontakt med mig så kan du maila mig på [email protected].

RSS 2.0