Står med hjärtat i handen och tvekar, vågar jag ge bort det? Första gången jag gjorde det var det spännande och pirrigt. Jag visste inte vad jag hade att förlora, de vet jag nu. Nu är det mer skitläskigt än spännande. Att slå in sitt hjärta i ett litet paket med röda sidenband och ge bort det, det är ditt nu. Du kan göra vad du vill med det. Klart det är skitläskigt, särskilt när vissa gjort precis vad de velat med det. Stampat på det och plötsligt kan man inte andas längre. Men när du ger mig den där blicken, samma blick du gav mig innan du kysste mig första gången, då vet jag. Jag är fast.